Sommartid

Idag har det varit världens skönaste dag. Den första dagen när man känner att våren är här. Helt fantastiskt. Det var helt gudomligt att flyga fram mellan bilarna, på min livsfarliga cykel (eg. är det ju jag som är en trafikfara).



När jag kom till jobbet idag fick jag mig en rejäl chock. Calici!!! Jag som trodde jag hade kommit lindrigt undan den här vintern, som jobbat så mycket och ändå undvikit sjukan. Men idag, så här i slutet på perioden, hade vi en misstänkt calici. På en patient med stomi också. Ni kan säkert räkna ut resten av kvällen. Och just nu sitter jag och räknar ut när jag kommer bli sjuk med en inkubationstid på 12-48 h.

Något annat jag upptäckte var att jag fortfarande äcklas av stora mängder avföring, urin och kräkningar. Gissa om jag inte hade allt? *suck*

Ibland kan det hända saker som chockerar en. Det finns en person i min omgivning, låt kalla honom G. Om det är någon som någonsin försökt och verkligen lyckats stöta undan alla runt sig med ett väldigt asocialt sätt, så är det G. Men sånt biter tyvärr inte på mig, för jag dras till asociala, mystiska människor. Jag måste bara förstå dem, eller i alla fall lyckas bryta genom deras mystik för min envishets skull. Idag i a f lyckades jag föra en helt normal, social konversation med en massa småprat med denna G. Helt utan att jag var mitt vanliga jobbiga, blonda jag. Jag tvingade inte fram konversationen, utan den var helt frivillig från hans håll.

Som Linda sa: "När B dumpar mig för en juristbrutta ska jag fan i mig gifta mig med G."