Israel hotar att attackera Iran...

Give me a break! Lägg av! Skämtar ni med mig? Nä, nufan är det nog!!!

Är det bara jag eller blir även andra människor på denna jord lessa på denna situation? Från konflikt till konflikt... när ska detta elände sluta egentligen? Är planen verkligen att utplåna mänskligheten och all lycka i världen? För i s f är vi på god väg.

Just nu känns det som att planen är att starta ett nytt krig i mellanöstern, enbart så USA kan ha en anledning att stanna kvar där och härja fritt som the savages dem är. Irak är förlorat, Palestina är hopplöst, Sudan/Darfur var det ingen som brydde sig om, och Libanon-konflikten senast löste sig, för att inte tala om Syrien som vill fredsförhandla (attans! hörde man från the white house). Nu är det dags för nästa projekt... vad skulle det kunna vara... *tänk Bush, tänk Olmert*

"Dem där jävla Iranierna... Vad säger du om att bomba dem? Dem har ju också en massa olja och andra attraktioner och resurser. Nå Bushy-boy? Vad säger du?" "Smart min sötnos, Olmert. Jättesmart! Du är ett geni... Kom ska jag muta dig med ännu mer pengar. Lilla gubben." *Gullgull* Så måste det ha låtit i sängkammaren hos Bush och Olmert. För jag kan inte tänka mig att man genom att föra ett intelligent samtal kommer fram till något sådant vanvett, som att utsätta Mellanöstern för ännu ett krig.

Det komiska är att andra länder hakar på dessa galningars nycker och svängar. Vi nickar och suckar "Bad, bad Iran." Inte den minsta reflektion över dels sådant agerande och även konsekvenserna. Tycka vad man vill om Mellanösterns ledare (avskyvärda t ex? billiga? ingen skam i kroppen? några förslag från mitt håll här.) men att ens avsky går ut över människor som redan har det sämre ställt en genomsnittet (då det alltid bara är folket som drabbas)...

Någonstans i hjärnbarken måste det fyras av nervsignaler om att det varken är etiskt eller strategiskt korrekt. Strategiskt oklokt eftersom att man om man pressar ett folk kontinuerligt under en längre period, dels väcker man och föder hat och dels riskerar man att denna massa av människor till slut rasar över en... en självmordsbombare idag, vem vet hur många imorgon. Nog för att de stora massorna idag håller tyst (nej "jihadisterna" räknas inte till de stora massorna - äv om media och Bush administrationen bl a vill få det att framstå som så), men idag har dem fortfarande något att förlora. Imorgon kan en israelisk bomb ta halva släkten inklusive hela ens familj. Den människan som genomgår något sådant har inget längre att förlora. Efter en tid är det för många som inte har något att förlora - då kommer vi tala om oroligheter i Mellanöstern.

Låt oss utgå ifrån att Iran har kärnvapen eller planer på att tillverka sådana. Varför inte? Vilket snille har kommit fram till att det är säkrare att galningar som Bush och Olmert har kärnvapen, än att Iran har det? Vem har startat flest krig av dessa två läger? Tänkte väl det.
Dessutom borde vi med skam i kroppen applådera åt något sådant. Tänk vilket skifte i maktbalansen som skulle ske i Mellanöstern! Och kanske skulle de stackars fattiga, eländiga människorna i Palestina, Irak, Afghanistan... vem vet - kanske även Darfur - få lite andrum, när Israel och USA måste tänka sig för två gånger innan varje steg. Tänk bara! (Fast de stackarna i Palestina och Darfur lär nog aldrig få någon paus. Ibland verkar det som att vissa människor blev till för att utstå elände.)

Det mest idealiska vore om alla länder i världen gjorde sig av med alla kärnvapen och man skippade det där med internationell politik. Vi kör lite sverige-style... undvik grannen och sköt ditt eget. Vi kanske t o m inte riktigt är mogna för globalisering och förflyttning mellan gränserna, vi kanske ska bygga murar mellan länderna. Ni vet, som man gör med småbarn som bråkar. Man skiljer dem åt och så får dem gå upp på varsitt rum och inte lämna det förrän de är mogna nog att säga förlåt och bli vänner igen.

Nä hörrni, vare sig Iran har kärnvapen eller inte, borde hela jordens befolkning resa sig upp på en gång och utbrista: Nu är det nog! Ingen vill ha mer krig. Ge upp för fan och låt oss leva i fred.
Fast vi i väst, vi som har starkast röster kanske inte riktigt inser vidden av det som sker utanför våra väggar. Än så länge har vi råd och tid att oroa oss för om vi hinner ut på fredag kväll eller inte och när Systemet stänger.