Att vara läkare är opolitiskt.

Vad menar jag med det? Jo, regeringen och i huvudsak migrationsminister Billström har planer på att stifta en lag som inskränker papperslösas rätt till sjukvård, om möjligt än mer. Det har ju som säkert bekant redan varit ett problem, att socialstyrelsen infört regler om hur asylsökande och papperslösa ska omhändertas... ett typ av status quo. Nu har detta status planerats att bli lag. En asylsökande eller en papperslös kan endast få behandling om de kan betala för det, och självklart snackar vi enorma summor här. Typ 30000 för en akut förlossning.

Poängen med denna lag är tydligen att markera för dessa människor som står utanför samhället, att ett avslag är ett avslag, på blodigt allvar. Och jag sätter mig inte emot migrationspolitik som sådan. Har man bestämt att man ska föra en viss typ av migrationspolitik, så kan jag tycka illa om den och sätta mig emot den principiellt. Men när politiken blir lag, är det min skyldighet att lyda under lagen. Vad som aldrig någonsin får ske, är att blanda in medicin och vård i politiken. Att politiken ska inskränka etiken och moralen inom detta yrke, där dessa två pelar är de enda som håller yrket högt och stadigt, är helt oacceptabelt! Det får inte ske! Att riskera människors liv är inte förenligt med läkaryrket eller med att rädda liv!

När en högt okunnig minister vill tvinga mig välja patienter, göra skillnad på mina patienter, då tycker jag att det är min skyldighet som läkare och som människa med moral att bryta mot lagen. För att det är min skyldighet att sätta människors välbefinnande och liv i första hand. Före vilka politiska ståndpunkter som må vara. När jag gör skillnad på människor som läkare då förlorar vi essensen av detta yrke... den essens som gör detta yrke så heligt. Att alla människor är lika värda och har lika rätt till ett värdigt liv. Ingen ska behöva lida en sjukdom om bot, lindring och tröst finns.

Någon gång står du där själv. Och då, då kommer du önska att någon satte ditt liv lika högt som du själv värderar det. Förhoppningsvis träffar du då en läkare med moral. Som vet att ditt liv kanske inte gör skillnad i det stora hela, och ditt liv kan kanske göra skada om det får fortsätta, men att du har rätt till det som vilken annan människa som helst. För någon gång står den läkaren själv där. I behov av någons nåd. Och då...

Enligt den läkarkod som detta land antagit och som hippokrates för tusentals år sedan skrev om får läkaren aldrig göra skillnad på sina patienter, aldrig avgöra vem som får leva eller dö, alltid göra sitt bästa och alltid bota, om ej möjligt lindra och om ej möjligt trösta. Det finns en anledning till att just detta yrke är så beroende av denna höga moral. Det är för att det räddar liv och att detta yrke annars skulle dött ut för mycket länge sedan.

Jag vill avsluta med några kloka muslimska ord: "Den som tar ett enda människoliv har tagit livet av hela mänskligheten, och den som räddar ett enda människoliv har räddat hela mänskligheten." Den dagen en läkare står inför ett dilemma om att ta eller rädda liv, har vi kommit steget närmare utplånandet av mänskligheten.