Ond värld

Igår hände något absolut förskräckligt och förkastligt. En katastrof i min lilla och obetydliga vardag. Min cykel blev stulen! Jag ställde cykeln utanför jobbet, på Akademiska, och låste bak och fram som jag alltid gör och gick upp till jobbet. Väl där slet jag som ett djur, ett monster! Och jag fick en patient som var helt hopplös och hade råkat hitta larmknappen. Inget medicinskt behövde den här patienten hjälp med, men jag fick ändå springa fram och tillbaka och spänna skor och dra på lakan och släcka och nej, tända ljuset... Helt hopplöst. Sista minuterna på skiftet gjorde jag något väldigt oetiskt och svarade inte på ringningarna från patientens sal. Det fick nattpersonalen göra.

När jag kommer ner för att äntligen cykla hem, vilket innebär att jag är hemma om max en kvart upptäcker jag att min cykel är borta. Min första reaktion var att jag gapskrattade upp mot himlen i ett försök att fråga: "Skojar Du med mig?! Tycker du verkligen att det här är rätt tillfälle att driva med mig om något sådant som en cykelstöld?" När jag inte fick något svar som skulle betyda i stil med: "Hahaha, jag skojade bara. Här har du den." insåg jag på riktigt vad som hade hänt och en känsla av orättvisa och hopplöshet sköljde över mig. För att inte tala om den förbannade tröttheten. Jag började stortjuta som ett barn... utanför sjukhuset klockan tio på kvällen. Efter att ha irrat runt och letat efter den ett tag ringer jag min syster och gråter och beställer sen taxi hem. Ingen chans i helvete att jag skulle ta mig genom centrum såhär dags bland alla medelålders fulla dräggel efter en Bandy SM-final!

Det värsta med stölden var inte förlusten av cykeln som den, utan framförallt orättvisan och det låga i en sådan handling.
1. Jag är en fattig student. Jag hade jobbat hårt för att tjäna pengarna så att jag kunde köpa en fin och bra cykel. Vet tjuven hur många ringningar jag svarat på, hur många händer jag hållit i tider av dödångest, hur många blöjor jag bytt m.m. för att kunna spara ihop till den cykeln? Den var det första stora köp jag gjorde med pengar jag jobbat för. Ingen hjälp av någon. Vet tjuven hur jag i 15 minusgrader cyklade hem hela vägen från Boländerna med min nyköpta cykel? Hur jag föll ihop när jag stod på benen efter att ha hoppat av cykeln hemma, för jag kunde inte känna dem av kylan?

2. Det här är MIN cykel som JAG betalat för. Hur vågar någon tro att den har den rättigheten att ta ifrån mig något som är mitt?! Har man själv inte råd med en cykel får man helt enkelt gå, som jag blir tvungen att göra nu fram till jag bråkat färdigt med polis och försäkringsbolag och fått ut en ny!

3. Och så var det försäkringsbolaget, ja! En av mina första tankar var: "Fan! Nu måste jag bråka med hela systemet!" Men jag vill inte bråka egentligen. Allt jag ville ha var min cykel tillbaka så jag kunde cykla hem och ta en dusch och soooooooova. Men nej, det är absurdt hur man inte nog har blivit bestulen utan måste kämpa mot hela systemet för att man blivit bestulen, på en jävla cykel!!! Medan tjuven går fri, säljer min cykel och går vidare till nästa offer.

4. Vem är så ful att stjäla en cykel från ett sjukhusområde, en lördagkväll?! Vilken idiot som helst borde inse att cyklar på sjukhuset en lördagkväll står där för att det är folk som offrat helg och ledighet för att göra livet lite drägligare för några behövande. Och majoriteten av den gruppen människor är uskor eller sskor... VI TJÄNAR INTE SÅ JÄVLA MKT ATT VI HAR RÅD ATT BLI BESTULNA!!!

Ååååh, jag kan komma på en miljon anledningar till, till varför det här är så orättvist! Men allt jag vill säga till den som stal min cykel (om han nu ens kan läsa - jävla analfabet som inte kan skaffa sig ett hederligt jobb som alla oss andra!) är att jag hoppas min cykel gör precis som den brukar göra ibland, och kedjan hoppar när du cyklar i full fart i en nerförsbacke. Jag är ingen sådan som önskar någon skada, men just i det här fallet gör jag gladeligen ett undantag. Det kanske bara var en cykel, men den jäveln lyckades förstöra hela min kväll och hela kommande vecka eller två! Den jäveln fick mig att GRÅTA när jag redan hade haft det jobbigt hela dagen. FAN TA DIG, TJUVJÄVEL!