Vakna till ljuv sång...

tio minuter efter att man gått och lagt sig, mitt i natten kan vara rätt störande. Men men, de tjugotalet herrar som stod nere på gården sjöng vackra vårvisor och trots sena/tidiga timmen hade de en liten men hänförd publik. För att få bekräftat att jag inte drömde spelade jag in ett litet klipp och ska ladda upp det snart när jag orkar.

När de var klara försökte jag somna om men det gick sisådär. Sången fick mig att tänka på en person (helt utan något klart samband), och jag var då såklart tvungen att delge personen detta via sms. Klockan 03.40... Stackars människa som måste lida för min mentala ohälsa. Informationen var dock tydligen uppskattad, något som glädjer mig, så här när jag inte är lika sömnbristig. Det kunde annars ha slutat illa.

Idag har jag gjort allt för att inte sätta igång med kirurgtentaplugget, och det har återigen visat sig att procrastination är min självklara talang. Jag har tränat, ätit x flera, lekt Idol (en favoritprocrastination-sysselsättning), läst Sydsvenskan och The Guardian... Ja ni, procrastination är min talang, som sagt. Därför ska jag upprepa gårdagens lyckade försök och gömma datorn i garderoben. Efter att jag skrivit färdigt det här.

För övrigt händer inte så mkt med mitt liv just nu mer än att jag försöker stirra min basilika och koriander växt till tillväxt och att jag klurar på en novell om min mormor. :)

Solen skiner ute och jag ska nu sätta igång med att plugga. Puss på er!

The art of failing procrastination...

It's official. Jag är en misslyckad procrastinator... Eller kanske en för bra procrastinator, nästan som en autoimmun sjukdom när immunsvaret är fööööör bra helt enkelt. Jag har varit ledig nu i två dagar för att jag känt mig lite hängig och i stort behov av vila. Ni vet, den där förkylningen som varken blossar ut eller släpper en. Den bara finns där och lurar. Men vilar jag? Nej, jag hittar 10 x 10E6 saker att göra istället för att ligga i sängen och dricka te och bara lyssna till din gata (trots total IQ-befrielse - ingen kan anklaga Din Gata för att vara varken intellektuellt eller intelligent - så hjälper den mig att känna mig som i mitt älskade Malmö.).

Jag har diskat... 3 ggr! Jag har bläddrat i Internmedicinboken! Alltså, inget pluggblädder utan meningslöst och ångestframkallande bläddrande. Jag har lagat potatisgratäng (förlåt krister, men jag kunde inte låta bli... Jag är en skit! Jag vet!) och lasagne och bakat morotskaka (nej, vågen har inte sagt ifrån än).

Hör på den här då: Jag har skrivit rent recept i min nya receptbok!!! :O Liksom, det kommer ju säkert att kurera min icke-existerande förkylning (men som ändå finns där).
Jag har också sjungit... Eller mer gallskrikit med falsk röst till Kanye Wests Love Lockdown och försökt sätta jävla första versen. Jag kan inte komma upp i tonerna så att det låter rätt. Jag har i samma veva sökt till Idol 2009, fått höra att jag är den bästa som någonsin sökt, att jag har världens coolaste röst och att jag är helt fantastisk som både ska bli läkare och superstjärna. Jag tackade blygt och tog emot den exklusiva och enda biljetten som berättigar en att gå direkt till finalen i Globen, där kungen och drottningen kommer närvara.

Jag har oxå undersökt min hudkostym (don't ask) och försökt leta efter tecken till psoriasis - ja, jag kände att det börjar bli dags för en ny diagnos. Jag har även legat i en trekvart och försökt komma ihåg kopplingen mellan S-ferritin och S-järn. Jag har fortfarande inte riktigt orkat att kola upp det i lämplig litteratur - internmedicinboken ligger på skrivbordet och jag ligger i sängen. Orka!

Och nu sitter jag och bloggar... om helt meningslösa grejer. Ingen vila än.

På tal om meningslöst så kommer helt meningslös fakta om mig.

Effektivaste väckarsignalen: J. Timberlakes Lovestoned - Det går inte ens att snooza till den. Man måste bara upp för att stänga av skitet! (den var bra ända till tio morgnar efter att jag använt den som väckarsignal)

K-brunnar: Jag tror inte på dem men kan inte låta bli att testa ändå.

A-brunnar: TROR PÅ DEM! Är man född fredagen den trettonde och har min otur tar man inga risker.

Jag brukar drömma om att jag röker, och jag mår aldrig så bra som när jag röker i mina drömmar. Värt att tillägga är att jag aldrig rökt i mitt vanliga liv.

Jag har precis skickat en hälsning till min lillasyrra, Hanan, som jag äskar så otroligt mkt, och skrytit lite on national radio för hennes skull. Och ja, jag skickade via Din Gata. Mmm. Lågt, efter vad jag tidigare skrev men jag tycker ju om kanalen ändå. :P

VAFAN! Nu får det vara nog. Nu ska jag iväg och sova. Eller nåt.

Ps. Min patient med misstänkt IBD frågar om jag tror hon har dåligt immunförsvar för hon blir sjuk så ofta och det gjorde henne så orolig att hon ville spy. Ja... vad svarar man på det?