Till svars för min generations bristande engagemang

"Var kommer du ifrån?"
"Förlåt?" Jag blev lite chockad över att han ställde denna fråga. Det är sällan folk gör innan jag säger vad jag heter, eller driver med araber eller svenskar eller båda... Tecken på att jag inte är svensk. Jag vet att jag inte ser svensk ut. Men jag ser inte ut som något eg.
"Vilket land kommer du ifrån?"
"Jag är palestinier. Eller mina föräldrar är palestinier. Men jag är född här. Men jag är iaf palestinier..." Samma långa svar varje gång. För jag vet inte riktigt hundra procentigt vad svaret på hans fråga är. Eller jag vet. Men hur förklarar jag det?
"Jag tänkte det," log han och nickade mot min Palestinasjal som jag hade runt halsen.
Jag skrattade, den är så en del av mig att jag inte tänker på den.
"Åh, i min ungdom..." Han tystnade lite och log för sig själv åt ungdomens minnen. "I min ungdom, då demonstrerade vi ständigt för Palestina. Vänsterrörelsen, du vet. Det var i Chile på 60-talet, och känslor brann starkt och vi unga över heeeeeela (han har en spansktalandes sätt att betona ord) världen kände en gemenskap och solidaritet med varandra. Nu? Nada! Alla tänker jag, jag, jag... Ingen tänker vi, vi, vi. Det är synd för det är ni unga som kan ändra. Vi gamla, vi har redan kämpat våra krig, störtat våra korrumperade regeringar, vi har redan demonstrerat för dem fattiga, dem svaga, dem utsatta. Ni borde vara de nya krafterna. Men tyvärr, dagens generation brinner inte för andra människor. Några stycken brinner för djur, men vääääääldigt få brinner för sina medmänniskor. Det måste vara imperialismen!"
Nu tändes än glimt i hans ögon när hans vänstersympatiska känslor och hjärta vaknade till liv. När han talade slungades han kanske tillbaka till en demonstration för Palestinas rätt eller mot USAs krig i Vietnam. Något fick en lidelse att brinna i hans blick.
"Vet du? I Sverige... inga klasskillnader än. Men dem kommer. Dem kommer. Vad studerar du till?"
"Läkare."
"Aaah, fantastic! Min dotter är barnpsykolog. När du blir äldre, du kommer ha barn. Dina barn kommer vara överklass för deras mamma kommer att vara rik. Dem kommer inte kunna gå på gatan, för dem kommer ha saker som andra svenskar inte har... En billig jacka kan dem bli mördade för, en mobil, två hundra kronor. Det kommer att finnas barn - tio, elva, maximum tolv år som bildar gatugäng. Dem har inget annat sätt att överleva än på kriminalitet. Det är klasskillnaderna, dem gör så med människor. Jag har levt tillräckligt länge för att se många exempel på det. Där imperialismen börjar bestämma, då blir det så. Visst låter det hemskt?!
Och det, min vän..." Nu hade han ett snett leende, och pekade på mig. Det plingade från en klocka när två killar kom in, han nickade mot dem och fortsatte till mig: "... är bara ni som kan göra något åt. Det är bara ni unga, friska, starka som har kraft och energi och ungdomens mod för att ändra på!"
Nu skrattade han: "Men ni har tyvärr levt ett skyddat liv, ett liv utan bekymmer, i en bubbla. Trots all globalisering har andra människor aldrig varit längre bort. Era kärleksbekymmer är sååååå mkt större än fattiga barns hunger eller korruptionen i tredje världens regeringar. Men du har nog inga kärleksbekymmer," sa han med en blinkning.

Jag skrattade, frågade vad han ville ha för lagningen (de två killarna som kommit in började bli otåliga) betalde och tackade för pratstunden. Tog min cykel och gick.
Två veckor senare och jag har inte glömt hans monolog. Det oroar mig att han kanske har rätt. Jag börjar ivrigt kräva att mina medungdomar visar engagemang, demonstrerar, gör uppror och störtar korrumperade regeringar. ELLER BARA HAR EN ÅSIKT! "Visst bryr vi oss!" vill jag tillbaka och berätta för honom.
Och då läser jag det här... Tycka vad man vill om våld (och Gud ska veta att jag inte alls stöder det), men det känns lite varmt i själen att ungdomar reser sig upp mot korruption, mot orättvisor. Att även 2008 kan ett gäng ungdomar så brinna för deras medmänniskors rätt att de störtar en regering. Dem har ju iofs inte störtat den, men den regeringen måste snart inse sitt stora misslyckande och avgå.

ONDA MÄNNISKA... ELAKA FANSKAP!

Jag har en vag känsla, men en känsla ändå - av att människan var skapt till att springa näck i en skog, jaga älg, laga en god gryta på den och ha hett, ångande sex med en stark hane som kan skydda en och fixa käk åt ens avkomma.
Och INTE till att lägga näsan i blöt angående sådant som njuren. Gud, den allsmäktige, den barmhärtige, tog redan från början på sig ansvaret att ha kunskapen och att sköta sådant som njure och andra organ och allt annat för den delen. Men likförbannat skulle människan lägga sig i. Nu får vi skylla oss själv, för Han var tydlig när han sade:
"Ät inte utav frukten från detta jävla träd!"

Tentaångest...

Tyvärr var det alltför längesen man hade tenta, vilket nu lagom till inläsningen inför Internmedicintentan innebär att man inte riktigt känner den ångest, stress och hysteri som ska leda en genom tunneln, till den andra sidan. Den "tentan-är-över" sidan.

Att jag inte känner någon ångest, ger mig ångest. Dels p g a det moln av ineffektivitet och vagus-påslag som tynger min himmel. Men även p g a att det känns fel. Jag blir förvirrad och vet inte riktigt vad som försiggår när jag tio dagar innan INTERNMEDICINTENTAN, fortfarande känner mig lugn!

Så, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag fortsätter med att sega mig igenom mina dagar, blogga, chatta på msn och modifiera mitt pluggschema för var dag som går, för att plugg ackummulerar sig. Ja, just ja. Jag bakar också.

Ibland vill man bara.... *gnisslar tänder*

I helgen gick jag en akutjour... på akuten, då. En av mina patienter kom in för bröstsmärta, vilket är vanligt. Och medan jag tog anamnes kom det fram att min patient hade använt Viagra kvällen innan, och hade generellt använt det ofta på senaste tiden. (Kan då hos vissa människor utlösa bröstsmärtor.) Inget mig emot. Och så pratar vi lite till och han berättar att hans erektionsbesvär, som är en konsekvens av hans canceroperation, var svårare att få besked om än cancerbeskedet.
Då tittar han lite försiktigt på mig. Jag nickar, för jag förstår honom helt. Att man har cancer är svårt att få höra. Att ens livskvalitet kommer vara piss under tiden, det är snäppet värre kan jag tänka mig. Huvudsaken är inte att man lever i bemärkelsen att man andas, utan att man LEVER. Sex hör till livskvaliten. Innan jag hinner förklara att jag förstår honom precis, släpper han kommentaren som får mig att bli något förbannad.
"Fast ja. Det kanske är svårt att förstå om man är kvinna. Det är väl en mansgrej."

Ursäkta? Hörde jag dig rätt? Jag är normalt ingen manshatande feminist som letar efter minsta tecken till könsfördomar för att lägga fram mina monologer om genusperspektiv och -frågor etc. Verkligen inte. Och jag är ganska tolerant mot fördomar från människor som inte har tillräckligt med erfarenhet för att ha hunnit göra sig av med dem. En gammal, dement tant på 96 som tror att alla läkare är män och alla sjuksköterskor är kvinnor stör inte mig. Och jag bryr mig inte ens om att försöka argumentera om det.

Men vad jag inte tolererar är att en medelålders man, inte bara gör sin sexualitet superior över kvinnans. Nej, han driver det steget längre och hävdar att sexualitet generellt är ett manligt attribut! Att det hör till mannens livskvalitet, medan kvinnan kan tänka sig att leva utan sex bara hon får leva. Då undrar jag som vad? Som älskad moder, god livskamrat, aktad hustru... madrass?

Hur kan man vara vid sina sinnens fulla bruk och på rent allvar hävda att sexualitet, det är en mansgrej? Kvinnor är också sexuella varelser... remember? Det är ett faktum som krävs rent evolutionärt för att arten ska växa. Liksom!

Denna händelse fick mig att tänka på en kommentar jag hört en gång när någon frågade en tjej om hon tänker på sex. Generellt. Den här mannen var betydligt yngre. Vilket gör hela situationen ännu mer absurd. Jag vet inte med er. Men jag blir mörkrädd när man i våra generationer fortfarande associerar sexualitet med manlighet. Varför skulle en tjej i sina bästa dagar inte tänka på sex? Är inte det en njutning som hör till kvinnans liv också? Då skrattade den här tjejen och sa: "Vad tror du jag är? Ett helgon? En nunna?" och han tittar konfunderad och svarar med all uppriktighet: "Ja. Ni tjejer har ju inte sex bara för att ha sex."

Mycket möjligt att det är som denne unge herre tror. Att vi är mer reserverade när det gäller att skaffa oss könssjukdomar. Men det behöver absolut inte betyda att kvinnor är mer reserverade när det gäller sex generellt. Kvinnor tänker på sex och fantiserar i lika stor utsträckning som män. Blir kroppsligt attraherade av män. Och behöver absolut inte ett äktenskapskontrakt för att studera möjligheterna till lite rumlande i halmen med en attraktiv man. Kom det som en chock?

Ett klassiskt argument är att män behöver sex mer än kvinnor. Jag har även hört det otroligt korkade argumentet att män kan få ont om dem inte får ett antal utlösningar per viss period. Ett gäng äldre damer satt en dag och diskuterade på bordet bredvid på ett café att dem tyckte att porr var kvinnoförnedrande, men dem förstod också att män sökte sig till porr. Dem hade nämligen i sin natur ett behov av sex, som kvinnor inte har.

Allt detta är skitsnack. Det hela handlar bara om att män förväntas gå omkring och vara mer upphetsade än kvinnor - och är argument för att en man ska komma undan med mycket skit. Kvinnor blir också upphetsade av mycket. Hur kommer det sig att dem är mer sällan inblandade i sexuella trakasserier än män? Varför hör man sällan om kvinnor som våldtagit en lättklädd, berusad ung man? Varför finns det fortfarande ingen porrindustri för kvinnor? Just ja, för idag är ett resultat av det patriarkala igår, där männen skyddar varandras ryggar.

Och när kvinnor säger så om andra kvinnor, undrar man: "Känner dessa damer till en annan ställning än madrassen (i folkmun även kallad missionärställning)?"

Nej, fan. Det är dags att vi för en gångs skull lär oss bejaka kvinnan som en sexuell varelse. Det är inte acceptabelt att det hör till mindre allvarliga symptom att en kvinna förlorar sin libido i samband med sjukdom, medan mannen ska ha behandling anpassad efter sitt sexualliv. Det är inte acceptabelt att man än idag tror att det är mannen som ska lead the way i sängkammaren, för han är mer sexuell. Sexuallivet är en del av livet för båda kön. Det hör till livskvalitet för båda. Och jag tror inte det finns många kvinnor som skulle vilja fortsätta leva ett liv utan sex.

The art of failing procrastination...

It's official. Jag är en misslyckad procrastinator... Eller kanske en för bra procrastinator, nästan som en autoimmun sjukdom när immunsvaret är fööööör bra helt enkelt. Jag har varit ledig nu i två dagar för att jag känt mig lite hängig och i stort behov av vila. Ni vet, den där förkylningen som varken blossar ut eller släpper en. Den bara finns där och lurar. Men vilar jag? Nej, jag hittar 10 x 10E6 saker att göra istället för att ligga i sängen och dricka te och bara lyssna till din gata (trots total IQ-befrielse - ingen kan anklaga Din Gata för att vara varken intellektuellt eller intelligent - så hjälper den mig att känna mig som i mitt älskade Malmö.).

Jag har diskat... 3 ggr! Jag har bläddrat i Internmedicinboken! Alltså, inget pluggblädder utan meningslöst och ångestframkallande bläddrande. Jag har lagat potatisgratäng (förlåt krister, men jag kunde inte låta bli... Jag är en skit! Jag vet!) och lasagne och bakat morotskaka (nej, vågen har inte sagt ifrån än).

Hör på den här då: Jag har skrivit rent recept i min nya receptbok!!! :O Liksom, det kommer ju säkert att kurera min icke-existerande förkylning (men som ändå finns där).
Jag har också sjungit... Eller mer gallskrikit med falsk röst till Kanye Wests Love Lockdown och försökt sätta jävla första versen. Jag kan inte komma upp i tonerna så att det låter rätt. Jag har i samma veva sökt till Idol 2009, fått höra att jag är den bästa som någonsin sökt, att jag har världens coolaste röst och att jag är helt fantastisk som både ska bli läkare och superstjärna. Jag tackade blygt och tog emot den exklusiva och enda biljetten som berättigar en att gå direkt till finalen i Globen, där kungen och drottningen kommer närvara.

Jag har oxå undersökt min hudkostym (don't ask) och försökt leta efter tecken till psoriasis - ja, jag kände att det börjar bli dags för en ny diagnos. Jag har även legat i en trekvart och försökt komma ihåg kopplingen mellan S-ferritin och S-järn. Jag har fortfarande inte riktigt orkat att kola upp det i lämplig litteratur - internmedicinboken ligger på skrivbordet och jag ligger i sängen. Orka!

Och nu sitter jag och bloggar... om helt meningslösa grejer. Ingen vila än.

På tal om meningslöst så kommer helt meningslös fakta om mig.

Effektivaste väckarsignalen: J. Timberlakes Lovestoned - Det går inte ens att snooza till den. Man måste bara upp för att stänga av skitet! (den var bra ända till tio morgnar efter att jag använt den som väckarsignal)

K-brunnar: Jag tror inte på dem men kan inte låta bli att testa ändå.

A-brunnar: TROR PÅ DEM! Är man född fredagen den trettonde och har min otur tar man inga risker.

Jag brukar drömma om att jag röker, och jag mår aldrig så bra som när jag röker i mina drömmar. Värt att tillägga är att jag aldrig rökt i mitt vanliga liv.

Jag har precis skickat en hälsning till min lillasyrra, Hanan, som jag äskar så otroligt mkt, och skrytit lite on national radio för hennes skull. Och ja, jag skickade via Din Gata. Mmm. Lågt, efter vad jag tidigare skrev men jag tycker ju om kanalen ändå. :P

VAFAN! Nu får det vara nog. Nu ska jag iväg och sova. Eller nåt.

Ps. Min patient med misstänkt IBD frågar om jag tror hon har dåligt immunförsvar för hon blir sjuk så ofta och det gjorde henne så orolig att hon ville spy. Ja... vad svarar man på det?