Läs gärna min kloka vän, Lindas blogg (länk till vä), där hon den 16:e februari skriver om Knutby-dramat på Tv4.
Hon summerar i princip vad jag tycker om det. Väldigt kloka ord. Man mår illa av hur mkt tittarsiffror kan tänja på etikens gränser inom journalistik i dagens samhälle.
(Gud, vad jag är negativ idag! Har ingen någon rolig historia att dela med sig av?)
söndag 22 februari 2009
Året är 2009
Året är 2009, och jag är nyss fyllda 22 år.
Jag är en människa som älskar barn, och vill såklart ha egna någon gång i framtiden. Men året 2009, inlett med ett fasansfullt krig (som berörde extramycket då släktingar var utsatta) och en ekonomisk kris, och nu återblomstringen av ett guerilla krig i Grekland, Sri Lanka och många andra ställen... Naturkatastrofer i Australien och isarna som smälter...
Allt detta har skapat en rädsla inom mig. Jag vill så gärna ha barn, men vad är det för värld jag föder dem till? En värld full av hat, ondska och förstörelse. Är det rätt av mig att utsätta oskyldiga människor för det?
Det här är en läskig tanke som förföljt mig ett tag. Men jag är en egoist och kommer såklart skaffa barn när den rätta tiden är inne - mest för att tillfredställa mitt östrogenhaltiga sinne.
Cyniker som jag är ser det bara ut att gå utför. Som om vi förlorat vår reaktionsförmåga, vår överlevnadsinstinkt, lever vi vidare i samma mönster. Försöker vi göra något, drar alla i repet åt sitt håll... Ingen tänker tanken att vi kanske får börja dra åt samma håll för långsiktiga förändringar. Ingen sitter sig ner och funderar över vart detta hat och all denna ondska leder oss. Vad kommer vår tillvaro vara värd, efter att vi gjort som vi vill? När vår tillvaro är ett enda mörker, fyllt av förstörelse, av förfall?
Jag önskar er en trevlig söndag eftermiddag.
Jag är en människa som älskar barn, och vill såklart ha egna någon gång i framtiden. Men året 2009, inlett med ett fasansfullt krig (som berörde extramycket då släktingar var utsatta) och en ekonomisk kris, och nu återblomstringen av ett guerilla krig i Grekland, Sri Lanka och många andra ställen... Naturkatastrofer i Australien och isarna som smälter...
Allt detta har skapat en rädsla inom mig. Jag vill så gärna ha barn, men vad är det för värld jag föder dem till? En värld full av hat, ondska och förstörelse. Är det rätt av mig att utsätta oskyldiga människor för det?
Det här är en läskig tanke som förföljt mig ett tag. Men jag är en egoist och kommer såklart skaffa barn när den rätta tiden är inne - mest för att tillfredställa mitt östrogenhaltiga sinne.
Cyniker som jag är ser det bara ut att gå utför. Som om vi förlorat vår reaktionsförmåga, vår överlevnadsinstinkt, lever vi vidare i samma mönster. Försöker vi göra något, drar alla i repet åt sitt håll... Ingen tänker tanken att vi kanske får börja dra åt samma håll för långsiktiga förändringar. Ingen sitter sig ner och funderar över vart detta hat och all denna ondska leder oss. Vad kommer vår tillvaro vara värd, efter att vi gjort som vi vill? När vår tillvaro är ett enda mörker, fyllt av förstörelse, av förfall?
Jag önskar er en trevlig söndag eftermiddag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
