Okej, nu vet jag varför jag inte hinner med så mkt efter jobbet. Jag sitter i en timme och lyssnar på... .... ... Jag vill verkligen inte erkänna det. :$ Ok då, JUSTIN BIEBER! Asså bara hans namn är för löjligt. Men han är så söt och väcker moderskänslor inom mig. Och hans låtar är ganska catchy ändå. Inte för att jag för mitt liv skulle ladda ner någon och ha i min mp3.

Idag började jag min placering på gastrologen. Jag kan då säga att om man tror att polisen är den som handskas med samhällets baksida så har man fel. Samhällets baksida hamnar på en dödsbädd på gastro. Det här samhället är förstört. Och det är ingen som vågar eller bryr sig om att ta upp det. Man behandlar bara den ena akoholhepatiten efter den andra. Och sopar undan bevisen under närmsta sjukhussäng. Ett diskret och finkänsligt diktat senare och man låtsas som att nästa alkoholhepatit är den första av sitt slag och patienter med alkoholdemens bara ökar. När ska vi inse att vissa människor är sjuka. Och deras sjukdom kallas kort och gott alkohol. I en kultur där alla SKA dricka sig fulla vid varje möjliga tillfälle, är det många som INTE KLARAR AV att dricka sig fulla, utan att BETALA PRISET HÖGT.

Bara för att vi andra kan gå på våra ben utan problem, behöver det inte betyda att alla de få som inte kan det, ska anpassa sig till våra villkor. Vi har handikapp-parkeringar överallt. Men en man med alkoholproblem kan ändå köpa ut hur mycket alkohol som helst, till den dagen han hittas somnolent och andningsdeprimerad (kanske med lite inslag av hallucinationer) på en parkbänk.

Whoooaaaa!

Ok, så här är det. Jag skulle vara duktig i sommar. Jag skulle blogga ordentligt, skriva färdigt projektarbetet, träna hårt, skriva mina noveller, läsa en massa... SÅ MKT SOM SKULLE HINNAS MED! Men jag har inte orkat. Jobbet bränner ut mig. Jobbar övertid 1 timme, 1,5 i princip varje dag! Pendlar hem. Lagar mat. Duschar. Och sen är den dagen över. Jag förstår inte hur andra människor pallar. Vad går dem på? Biogasbränsle?!

Iaf, i stora drag har jag mest jobbat. Varit i Malmö några svängar och haft det bra, men sen jobbat lite mer. Nu låter det som att jag klagar på själva jobbet. Men det gör jag inte. Fy fan vad kul. Jag tror aldrig jag har trivts så väl med att göra något. Faktiskt! Det är på något sätt väldigt oglamoröst, men på ett annat helt magiskt. Att sätta in en akutbehandling och plötsligt se hur din akuta hjärtsvikt gå

r från RLS 2 till kontaktbar och skämta med dig, bara på några minuter. Det är magi!

Sen har jag haft turen att gå med så duktiga läkare som alla på ett eller annat sätt varit väldigt pedagogiska och lärt mig en massa. Och att samtidigt få beröm är ju en jävla sporre att komma tillbaka till jobbet veckan därpå och visa att "Det du såg av mig förra veckan... Det var INGENTING mot vad jag kan egentligen!". Många ser läkaryrket som något fint, glammig och statusfyllt. Men det är det inte. Vi har sämst arbetstider, går tunga jourer, träffar bara sjuka människor och de flesta av våra patienter är alltid missnöjda med att vi inte gör mer (dock inte äldre som man kan göra mer för - de är tacksamma för allt!). Vi har mest hand om äckliga saker som bajs, kiss, spott, blod etc. Men trots allt det där (eller kanske just därför :P) så är det här världens roligaste yrke! För man gör verkligen en skillnad!

Den här helgen har jag iaf tagit det lungt. Varit på Halmstads vackra stadsbibliotek

och lånat bl a The portrait of a Lady och Lady Chatterley's Lover, shoppat, tagit sköna promenader, målat tånaglarna, epilerat bena och mycket annat avslappnande. (Ok, epilerat bena är kanske inte så avslappnande medans man gör det, men det är skönt efter att det är gjort. :P)

Toodles!