Ond värld

Igår hände något absolut förskräckligt och förkastligt. En katastrof i min lilla och obetydliga vardag. Min cykel blev stulen! Jag ställde cykeln utanför jobbet, på Akademiska, och låste bak och fram som jag alltid gör och gick upp till jobbet. Väl där slet jag som ett djur, ett monster! Och jag fick en patient som var helt hopplös och hade råkat hitta larmknappen. Inget medicinskt behövde den här patienten hjälp med, men jag fick ändå springa fram och tillbaka och spänna skor och dra på lakan och släcka och nej, tända ljuset... Helt hopplöst. Sista minuterna på skiftet gjorde jag något väldigt oetiskt och svarade inte på ringningarna från patientens sal. Det fick nattpersonalen göra.

När jag kommer ner för att äntligen cykla hem, vilket innebär att jag är hemma om max en kvart upptäcker jag att min cykel är borta. Min första reaktion var att jag gapskrattade upp mot himlen i ett försök att fråga: "Skojar Du med mig?! Tycker du verkligen att det här är rätt tillfälle att driva med mig om något sådant som en cykelstöld?" När jag inte fick något svar som skulle betyda i stil med: "Hahaha, jag skojade bara. Här har du den." insåg jag på riktigt vad som hade hänt och en känsla av orättvisa och hopplöshet sköljde över mig. För att inte tala om den förbannade tröttheten. Jag började stortjuta som ett barn... utanför sjukhuset klockan tio på kvällen. Efter att ha irrat runt och letat efter den ett tag ringer jag min syster och gråter och beställer sen taxi hem. Ingen chans i helvete att jag skulle ta mig genom centrum såhär dags bland alla medelålders fulla dräggel efter en Bandy SM-final!

Det värsta med stölden var inte förlusten av cykeln som den, utan framförallt orättvisan och det låga i en sådan handling.
1. Jag är en fattig student. Jag hade jobbat hårt för att tjäna pengarna så att jag kunde köpa en fin och bra cykel. Vet tjuven hur många ringningar jag svarat på, hur många händer jag hållit i tider av dödångest, hur många blöjor jag bytt m.m. för att kunna spara ihop till den cykeln? Den var det första stora köp jag gjorde med pengar jag jobbat för. Ingen hjälp av någon. Vet tjuven hur jag i 15 minusgrader cyklade hem hela vägen från Boländerna med min nyköpta cykel? Hur jag föll ihop när jag stod på benen efter att ha hoppat av cykeln hemma, för jag kunde inte känna dem av kylan?

2. Det här är MIN cykel som JAG betalat för. Hur vågar någon tro att den har den rättigheten att ta ifrån mig något som är mitt?! Har man själv inte råd med en cykel får man helt enkelt gå, som jag blir tvungen att göra nu fram till jag bråkat färdigt med polis och försäkringsbolag och fått ut en ny!

3. Och så var det försäkringsbolaget, ja! En av mina första tankar var: "Fan! Nu måste jag bråka med hela systemet!" Men jag vill inte bråka egentligen. Allt jag ville ha var min cykel tillbaka så jag kunde cykla hem och ta en dusch och soooooooova. Men nej, det är absurdt hur man inte nog har blivit bestulen utan måste kämpa mot hela systemet för att man blivit bestulen, på en jävla cykel!!! Medan tjuven går fri, säljer min cykel och går vidare till nästa offer.

4. Vem är så ful att stjäla en cykel från ett sjukhusområde, en lördagkväll?! Vilken idiot som helst borde inse att cyklar på sjukhuset en lördagkväll står där för att det är folk som offrat helg och ledighet för att göra livet lite drägligare för några behövande. Och majoriteten av den gruppen människor är uskor eller sskor... VI TJÄNAR INTE SÅ JÄVLA MKT ATT VI HAR RÅD ATT BLI BESTULNA!!!

Ååååh, jag kan komma på en miljon anledningar till, till varför det här är så orättvist! Men allt jag vill säga till den som stal min cykel (om han nu ens kan läsa - jävla analfabet som inte kan skaffa sig ett hederligt jobb som alla oss andra!) är att jag hoppas min cykel gör precis som den brukar göra ibland, och kedjan hoppar när du cyklar i full fart i en nerförsbacke. Jag är ingen sådan som önskar någon skada, men just i det här fallet gör jag gladeligen ett undantag. Det kanske bara var en cykel, men den jäveln lyckades förstöra hela min kväll och hela kommande vecka eller två! Den jäveln fick mig att GRÅTA när jag redan hade haft det jobbigt hela dagen. FAN TA DIG, TJUVJÄVEL!

Narkosläkaren häktad för dråp.

Jag tänkte först skriva om en dag som kandidat när jag läser det här och det här.

Så här följer mitt resonemang: Läkare är som alla andra, människor. Det finns de av dem som är ena rötägg och det finns dem som är änglar. Det finns de som är superduktiga på sina jobb och de som helt enkelt suger. Men i slutändan är dem människor och kapabla av att begå misstag.

Jag har många gånger uttryckt min starka avsky mot människor som har ett krimillt förflutet och som söker sig (och tas in!!!) på läkarprogrammet. Att man ens har nerverna och mage att kräva tillit från patienter, när man för några år sedan fann det lämpligt att ta en annan människas liv eller våldta ett barn... Det är beyond my comprehension.

Jag tycker under inga som helst omständigheter att det motsatta (att man begår ett brott först när man är läkare) är att försvara. Återigen handlar det om patienters tilltro och hopp till hela läkarkåren, som får stå på spel. Om fallet med denna narkosläkare verkar vara sant, om det visar sig att hon är skyldig till att ha berövat ett litet barn livet, ska hon straffas som alla andra människor. Och det förtjänar hon, oavsett intentioner! I Sverige är det än idag olagligt att beröva någon livet oavsett anledning.

Men!!! Det som gör mig nästan illamående är hur just detta fall har handlagts! Dels det att läkaren utan förvarning blir upphämtad PÅ JOBBET, inför kollegor och patienter. Om det visar sig att läkaren är oskyldig i slutändan, kommer dessa människor fortfarande se hur stora polisklädda män/kvinnor släpar iväg med henne, varje gång hon ska behandla något barn. Vad hände med ordet diskret? Råkade de plötsligt falla ur ordlistan hos rättsväsendet? Kunde man inte hämtat henne några timmar tidigare när hon fortfarande var i hemmet? Man undrar verkligen vad tanken var bakom detta anhållande. Kan det vara för att jävlas? Jag ser då ingen lämplig förklaring till att en människa blir upphämtad på jobbet av polis, inför kollegor och kunder p g a MISSTANKAR!

En annan sak är att det har varit så offentligt alltihop. Media har glupskat i denna nyhet, utan hänsyn till vilken skada denna läkare, avdelning med personal, patienter, hela läkarkåren och VÅRDEN kommer att ta p g a sådant respektlöst agerande. Och att man skriver i bildtexten i princip: "Titta, där gömmer hon sig bakom sin advokat." Ja, men lämna henne ifred!!! Än är det inga bevis mot henne. Det är på misstankar som grund varför hon sitter där, så behandla henne med den respekt ni vill bli bemötta med den dag jag drar er inför rätta för att ni är journalistikens avskum! Jag förstår att Aftonbladet så gärna vill rapportera om sanningen (HAHAHAHAHA!!!), men än finns ingen sanning. Än finns inga bevis. Folket har ännu ingen rätt att få veta något, då inget finns att veta.

En annan grej som gör mig tokig är att läkaren häktas för att inga bevis ska kunna undanröjas... Typ vilka bevis? Jag har för mig att man inte ens kan radera i patientjournalsystem. Enbart makulera - av juridiska skäl. Dessutom antar jag att åklagaren har journalen till fullt förfogande, och journalen är den dokumentation och det bevismaterial som kan berätta om vad som hände den dagen. Så vad mer finns det att undanröja? Tiopentalflaskan som användes då? PVK som man på ett CSI-sätt kan gnugga en bomullstuss i och på så sätt få bevis för att spärra denna doktor på livstid? Eller något DNA-spår i något hörn i MRT-salen? Seriöst!!!

Sist är man rädd att för att läkaren kan påverka undesköterskan som ska vittna i fallet. Jobbar man inom vården är man väldigt lojal mot ens kollegor - man utsätts dagligen för situationer när man måste hålla ihop för att systemet inte ska kollapsa. Sjukvården är den arbetsplats där, alla inte kan dra åt varsitt håll för liv och välbefinnande av oskyldiga står på spel. Men!! Vår främsta lojalitet har, är och kommer alltid vara gentemot patienten! För det är i slutändan för patienten vi jobbar. Man kan inte utgå ifrån att denna undersköterska kommer begå mened, bara för att risken finns. Därför att chansen att han/hon är en hederlig, professionell person som sätter sina patienters säkerhet i främsta rummet är mycket större.

Jag förstår inte när Sverige blev ett land där man är skyldig till motsatsen är bevisad. Jag kommer ihåg förstå lektionen med Matt McGee i svensk lag och rätt. Han skrev stort över tavlan att inför lagen är man alltid oskyldig till motsatsen är bevisad! Eller hade han kanske fel?

Datajournalsystem

ÖL1: "Det här med papperslösa remisser... tanken är ju god. Och det hade funkat väldigt bra om alla var samlade under en och samma rubrik."
ÖL2: "En rubrik som...'Remisser' t ex."


Nej, nu måste jag kila iväg till ännu en dag som ortoped. Jag kanske ska berätta om hur en kandis dag ser ut i nästa inlägg.

Tata!