Saker ...

... jag har svårt för just nu:

1. Människor som tror dem äger världen. Kommer cirkus en kvart sent till en tentamen t ex och klampar HÖGLJUTT in och pratar HÖGLJUTT om såndant som togs upp av tentavakterna om man hade KOMMIT I TID! 


2. Manliga gynekologer med skev människosyn. 


3. Manliga gynekologer generellt. Varför detta intresse liksom? En kvinna kan i a f snacka om igenkänningsfaktorn. Annars är det ju ett helt värdelöst jobb, att titta kvinnor i underlivet hela dagarna. (Förutom en viss gynekolog som jag älskar. Men han är cool i a f och intresserad av kirurgin.)

4. Folk som alltid slänger med uttryck som "Ur juridisk synpunkt..." och "I lagen..." när man försöker rättfärdiga sådant som är direkt olagligt.

5. Människor som tycker man har jättebra meriter, bra referenser (tre CHEFER varav en är VERKSAMHETSCHEF  och en av sveriges främsta kardiologer och har en pappa som är superkänd kardiolog han med, för fan) men ändå inte har råd att anställa en. Hatar ekonomiska kriser.

6. Att jag inte har inspiration att skriva för tillfället. :(

7. Att skriva färdigt mitt jävla projektarbete.

8. En 1000%-ig ökning av kostnader för värmen. WHAT?! :S

9. Sverige - kallt, inskränkt, tråkigt, mörkt, blött.

10. Vuxenmobbning. Och att en förskräckligt ful människa mobbar min kropp... WHAT WHAT WHAT? Jag är fan SEEEEEEXIIIIG! Och det stör mig inte att hon anmärker på mina former, utan att hon är så FUL!

Så med andra ord:

JAG ÄR INTE BITTER. DET ÄR HELA VÄRLDEN SOM ÄR ETT JÄVLA RÖVHÅL!!!

Om tentor...

Okej, idag skrev jag min nästsista tenta (pediatrik), och jag är glad att ha fått det överstökat. Men jag vet inte riktigt hur det känns. Vissa tentor känner men "Aaa? Men varför inte? Det här kanske gick!" eller "Shit, måste hem och plugga till omtentan!". Men idag kände jag lite "Whaaaaaaaat?!". Hänger ni med? Med andra ord så kanske det gick för jag menar jag har ändå lärt mig en hel del och jag kände igen allt. Menvä vad fan frågaäär dem om egentligen? Minst hälften var irrelevant! (Ex. Taxhonans och st bernardhundens parning och avkomma.)

Jag på barnakuten...:
Oj, du hyperventilerar! Och är cyanotisk. Och quincke ödem har du också. Men eeeeeeh, jag vet inte vad jag ska göra för att rädda ditt liv. Men harni hund hemma?!" och så en flashig blinkning på det!

Men sen har jag faktiskt inte lagt ner den mängd tid på att plugga till den här kursen. Det är i princip en kurs om allt man har lärt sig senaste 3 åren fast ur ett BARNperspektiv. Vet ni när jag på allvar började plugga till tentan? 1.5 dagar innan.

Kommer sakna att tentaplugga vid L&B's köksbord, efter sista tentan...

En sak som har slagit mig är, förutom den stora meteoriten från skyn som gjort mig så här dum, det faktum att om jag klarade tentan idag och så har jag en sista i december. Nästa blir inte förrän om 3 år!!! Och då tänker jag såhär: Hur kan man blicka framåt? Planera sin vardag? För hittills har allt kretsat runt tentan och hela ens liv plsneras utifrån när lästa tentadatum är? Vad ska jag fylla mina vardagar med nu om inte jag har en tenta?



Kan det vara separationsångest från skolbänken då? Den har ju ändå funnits där för mig sedan 7 åå! En trygghet i vardagen, jag visste alltid var jag var på väg med mitt liv. Suck, det här med att bli vuxen är inte så roligt alla gånger. Och framförallt måste jag erkänna att jag redan nu blir nostalgisk när jag tänker tillbaka på alla tentaperioder och ångesten och bmcs ruttna,unkna lukt och Ls kalla kök och... Ja. Bittersweet memories. :)
Sköt om er!

När människor kan dölja sin identitet bakom ett smeknamn...

... väller rasismen fram. 

Må väl vara så att endast ca 5% av svenska befolkningen röstade på Sverigedemokraterna, men att sympatisörerna är betydligt fler går inte att missa. Jag valde att läsa 40 kommentarer på en av Aftonbladets ledare från igår ( http://www.aftonbladet.se/ledare/article7992398.ab ), om beskjutningarna i Malmö. Jag tar inte ställning till det som står i ledaren utan vad jag fann intressant var kommentarerna. De som jag räknat som främlingsfientliga är kommentarer som direkt uttryckt främlingsfientliga åsikter. De fanns dock en stor majoritet som mellan raderna anspelade på att beskjutningana går att förklara med antingen invandrarna själva som grupp eller invandringspolitiken och politikerna. De tyckte alltså att beskjutningarna hade sin förklaring, vilket jag rent subjektivt känner är rätt motbjudande. Men som sagt, så exkluderade jag dem från räkningen.

Antal som uttryckte direkt främlingsfientlighet: 15 av 40.

Exempel på kommentarer (inte alla inkluderade i räkningen): 

1.jefharn (man) skriver:

Det är väl någon som tröttnat på ligisterna som bränner och förstör allt i sin väg.

2. storfiskarnizze (man) slriver:

En normalbegåvad person inser snabbt att SD inte har ett dyft att göra med allt skjutande i Malmö. Staden är invaderad av kriminella som använder samma metoder som dom gjorde i sina hemländer, dvs mord och alla andra tänkbara våldshandlingar. Slöddret har bara bytt arena till oskuldesfulla Sverige. Som tack för vår gästfrihet.

3. tkatt (man) skriver:

Jo, jo! Finns det något som inte går att skylla på Sd? I det här fallet är det ju antagligen så att galningen reagerar just på den typ av problem som Sd säger sig vilja lösa. Det är väl snarare de som orsakat problemen som ska ställas till svars?

4. AlexanderX (man) skriver:

Saken är ju att även om det är en invandrarhatande nazist så är det ju tack vare den okontrollerade, kravlösa och huvudlösa invandringspolitiken vi för. Vill man att sådana här händelser inte ska hända i framtiden så ska man rösta på SD så vi får ett samhälle där invandrare måste integreras istället för det kravlösa samhälle vi har nu där de så kallade "utanförskapsområdena" är en naturlig konsekvens av den politik som förs.

Varför jag gjorde det här? Dels är det tenta snart, men det var även för egen del för jag ville ha siffror på vad jag såg. Och då tänkte jag att jag lika gärna kunde dela med mig.

Jag är fullt medveten om min bias - då jag själv är en invandrare (eller ja, själv invandrade jag till BB i Malmö från en livmoder, men livmodern hade transporterats över Svea rikes gräns från utlandet. Och det långt innan jag blev skapad. :P)

Tenta och åter tenta

Jahapp! Då skrev man näst näst sista tentan. Kursen var BUP och själva tentan var flummig, men vad kan man förvänta sig av en kurs som inleds med en monolog om skattebekymren en professor på uppsala universitet har. Men jag är inte bitter. Sen har jag också lärt mig en hel del, bl à att alltid misstänka barnmisshandel om barnet är förstoppat och pappan pratar mer än mamman. Vilken otur bara att jag faktiskt har svårt för att komma ihåg saker jag lär mig på psyk. Så dumma jag kommer fortsätta göra en mass aonödigt som att ta en bra anamnes och ett status, innan jag dämmer folk.

Man skulle kunna tro att jag uppdaterar min blogg två dar i rad för att det är tentatider, men se där. Så är dg inte, utan jag har faktiskt en sån där "äjfån får" (jepp, "fåret" är viktigt för det är ett diskret sätt att säga "jag har nåt som inte du har och jag är så jävla cool och bra"). Vilket gör att jag faktiskt kan ligga på sängen och utan något extrajobb faktiskt skriva lite innan jag somnar.

Och nu till det viktigaste. Jag har upptäckt boten mot tentaångest... Och det är... Taramtaraaaaaaa... SÖMN!!! Det är faktiskt så. Inget stesolid, inget mera plugg, inga lugna tankar. Utan helt enkelt kravla sig fram till ens säng, slänga sig under täcket och landa i en skön fosterställning, vagga sig till sömns. Det är som om ångesten aldrig funnits. Ja, fram tills man har vaknat då. :p

Mmmmmmm.... sova.... mmmm.... min säng....

Om människor...

Jag är trött på falska människor. Jag är det. Jag är för den delen också trött på ryggradslösa människor, svaga människor och människor som man aldrig kan räkna med. Människor man kallar sina vänner men man har hela tiden en känsla av att de kanske inte är det. Eller människor är beredda att dumpa en för minsta lilla, inte för att de är onda utan för att de är svaga människor. Och dessa svaga människor gör mig kanske mer illamående än falska människor. En människa du vet är ond eller är falsk vet du i a f vart du har, men en svag människa vänder kappan efter vinden och du kan aldrig bli en vänskapens och relationernas metereolog.

Så vad gör man i sådana situationer? Vem ska man lita på och vem ska man inte lita på? Ska man lita på någon alls? Ska man fortsätta vara cynisk och förstörd och bitter på att ingen är vad den utger sig för att vara?

Det värsta måste nog ändå vara känslan av att inte kunna räkna med någon i din omgivning. Känslan av att vara strandsatt på en öde ö omgiven av ett lömskt hav av ondska och feghet långt bort från de människor som alltid funnits där för dig. Långt bort från de människor som gång på gång visat att de är att räkna med.

Häromdagen fick jag höra att jag fick skylla mig själv för att jag inte ansträngde mig nog för att vara en del av en grupp människor jag inte har mycket till övers för. Tydligen anser människor som man räknar som ens vänner att man ska ändra på sig själv för att bli accepterad av ett gäng osympatiska människor som man faktiskt inte tycker om. Då blir man besviken på människor. Är det verkligen så jävla viktigt? Att så många som möjligt accepterar en på bekostnad av ens självrespekt? Har det verkligen gått så långt att människor inte längre anser det hederligt att man vågar gå mot strömmen för att man tycker det? Är man verkligen en sämre människa för att man står för vad man tycker och känner, och kanske väljer att ha mindre människor som "accepterar" en, istället för att ljuga för sig själv varje morgon och vara falsk? Jag förstår mig verkligen i te på denna värld längre.

Men visst jag kanske framstår som en kuf, den som är annorlunda, den som är hardheaded och envisas med dumma pinciper. Men jag kan iaf stå för allt jag gör och jag kan titta mig i spegeln varje morgon och faktiskt se den jag vill vara, inte rövslickaren som andra format.

I slutändan så förlorar den falske och den svage och den ärlige står som en segrare. Jag vågade tro på mig själv, vara mig själv, se mig själv och respektera mig själv. Jag var ärlig! Vem är DU?

När, var, vem?!

Till mina tjejer för att ni inspirerar mig…
Jag vänder blad, rattar bort. Jag dör inombords varje gång. Jag är hopplösheten när den när sömnlösheten. Jag mår illa. Vad är det jag ser? Vad är det jag hör? Hur kunde det sluta så här?
Jag vill skrika dig i ansiktet. Jag vill ruska om dig, Moder Jord. Vakna upp! Ser du inte?! Känner du inte? Skakar du inte av arméns klackar som taktfast springer över din yta? Mår du inte illa av oss?  Jag vill spy över dig! Jag vill spy över mig.
Smutsigt är mitt kött, äckligt är mitt blod. Jag blundar, slutar lyssna och nynnar till internationalen. Låtsas det är år… En tid som aldrig fanns, inser jag ganska snart och min naivitet hånler mig rakt i mitt fula tryne. Jag vill duscha bort alla stämplar, skrubba bort vem jag är, vad jag är, vad jag gör. Men internationalen fanns aldrig, har aldrig funnits. Du är lika smutsig, som igår.
Min egen broder dömer mig! Definierar mig, identifierar mig, kategoriserar mig, ställer mig mot väggen. “Du är” och han pekar med hela handen! SLUTA BRODER! Broder, vem är DU? Vad gör du? Vem är din syster? Varför ska jag vara vem? Sluta broder! Sluta syster! Låt oss sluta vara vem och bara vara här. Älska mig. Dö inte för mig. Tala för min rätt.
Stå i mina klackar, kryp innanför mitt skinn, titta genom mina linser. Visst är det lite suddigt men, det är inte synfelet. Det är kaoset. Det är det här jag ser. Ser du nu vad jag ser? Förstår du nu varför jag blir arg? Om jag såg vad du såg, skulle jag fortsätta se likadant? Skulle du också ha ditt kaos?
Min själ är gruppvåldtagen. Den hade för kort kjol. OK DÅ, DIN JÄVLA SKIT! Jag är muslim! Är du nöjd nu? Spotta på mig, sparka på mig då! Det är inte ditt fel. Min broder sa kafera. Min broder, min syster… mina räddare, min förbannelse. Allah, vi behöver dig. Jag orkar inte det här längre. Jag vill inte finna mig i vad du har planerat för mig. Jag älskar dig, men lämna mig i fred. Jag är för svag. Mina axlar tyngs alltför mycket. Huvudet knappt över ytan. Jag börjar andas Moder Jord. Inget syre i mina lungor. Smutsigt är mitt blod. Jag är döende. Är det här slutet?

Är det här början?