Höjden på idioti...

...trodde jag var nådd den dagen Bush blev vald åter en gång. Men så häromdagen läste jag och hörde människor diskutera jämställdhet. Och hur jämställdheten i ett förhållande lider när man skaffar barn. Bl a var det någon idiot som kallade sig för författare som sa att hon hade ammat i en månad för att sedan gå över till flaska... annars var det inte jämställt. Vad hon menade var i princip: "Varför ska jag amma, är det bara för att jag är kvinna?" och "Jag har rätt till min frihet trots att jag fått ett barn och därför ska pappan vara mer inblandad, hence flaskan."



Ursäkta mig alla ni frihetskämpar som håller jämställdhetens fana högt, högt i det blå. Så högt att ni inte riktigt uppfattar den. Låt oss driva ert argument ytterliggare ett steg. Varför ska ni vara gravida under 9 månader. 9 månader går ni runt och är stora, feta och inte det minsta åtråvärda. Det är morning illness och det är frossande i mat ni tidigare inte visste fanns. Det är köp av en helt ny (och inte ssk snygg) garderob och många sjukdagar från jobbet (om ni ens orkar ta er dit). För att inte tala om sura uppstötningar och alla sparkar.
Jag tycker då att vi kan lösa det problemet genom att avlägsna foster, livmoder och moderkaka och navelsträng och alla andra tillbehör efter 4,5 månader. OCH!... Transplantera allt till mannen. Han måste ju också bidra med nåt. Jämställdheten ska inte behöva lida, bara för att man väljer att skaffa barn.

Och hörni! När vi ändå håller på... Varför kan vi inte göra som så att vi på nåt sätt lyckas plantera in en äggstock i mannen och en livmoder. Så kan ju befruktningen ske där! Så kan mannen ta sin share och bidra i de kommande, säg... 3000 år? Med att oroa sig för att bli gravid eller inte. Det tycker jag att vi gör.

Om det nu är så himla oönskat att skaffa barn, om man verkligen känner att det skulle beröva en ens frihet... Man kanske skulle låta bli då. Låt inte ditt barn lida för den idioti som du lider av. Att du ammar har inget med jämställdhet att göra, det är en biologisk funktion som fyller ett väldigt gott syfte. Om du ändå känner att du är den som får ta hårdast på att du fött barn, så är det inte ammandet och naturen det är fel på... Du kanske ska se dig om efter en ny, ansvarsfull man som vet att bidra med hjälp UTAN att du och ditt barn behöver förlora den kärlek och närhet (för att inte nämna goda hälsa) som ammandet är förknippat med.

När barn ska lida av vuxnas jämställdhets-hysteri... Då har vi hamnat på fel spår. Jämställdhet är inte att mannen och kvinnan gör saker dem inte är skapta för eller att man gör precis likadant. Jämställdhet är respekten för att alla är olika men lika viktiga, för att detta samhälle ska funka. Att en kvinna inte ska behöva känna att hon har mindre frihet och sämre ställt enbart för att hon råkat hamna i den grupp som fått lotten att bli gravida. Vi kanske ska försöka koncentrera oss på att kämpa för kvinnors rätt till att bli väl behandlade och omhändertagna och vördade av samhället, för att de har en så viktig uppgift som att föda barn.

För att skapa jämställdhet i samhället ska vi kvinnor först sluta sätta käppar i hjulen för oss själva. Vi ska vara stolta över att vi är kvinnor och hylla oss själv. Först när vi är bekväma i vår kvinnlighet kan vi sätta krav på männen, att visa oss den respekt och uppskattning vi förtjänar. Men inte innan vi har visat oss själva den.